Let me die young or live forever
Finaste vännerna
-
"Bokar upp varje minut av dagen. Att vara ensam är inget alternativ. Då finns inga gränser längre. Men jag vet att varje dag som är så här gör mig starkare. Jag blir ännu bättre när dom är över. Det kan ta en dag. En vecka. Kanske en månad. Men dom stannar inte för alltid. Det gör dom aldrig."
Jag skrev det där själv. Jag skrev det där.
Idag sken solen. Det gav mig lite mer energi, jag behövde den energin.
-
Det finns inga stjärnor här, ingen rymd, ingen luft, ingenting
Måndag
Sjuk. Det är vad jag har blivit. Ikväll ska vi ut och äta och fira en vän som fyllde 18 igår. Bra start på veckan även om jag gissar att jag kommer bli kvar hemma i sängen hela dagen imorgon..
Fina saker en söndags kväll
Himlen luktar plast
Foton från ett oförglömligt träningsläger i Motala sommaren 09 med underbaraste simmarna. Ibland saknar jag det så att det gör ont. Fan vilka fina tider det var. Men att vara simtränare är nästan lika fint. Även om ingenting mäter sig mot att stå på pallen, höra startsignalen och känna hur vattnet sluter sig om en när man dyker i.
The moment of truth
Lägg dig ner. Lägg dig ner och res dig aldrig mer. Varje liten röst säger det till mig. Rösterna kommer från alla håll. Innifrån, utifrån och från hjärtat. Det gör så ont. Varje liten del gör så ont. Ni vet den där känslan när man från början mådde dåligt. Så extremt dåligt. Sedan blir man sjuk, förkyld, en så liten sak. Men det tippar ändå över. Som om någon vill jävlas med en. Trycka upp i ansiktet på en att saker bara kan vara fina så länge. Sen måste man börja kämpa igen. Förtjäna glädjen. Jag tyckte att mina framsteg var så många. Bara det att jag berättade var något jag aldrig skulle gjort för ett tag sedan. Nu känns det som att sanningen jagar mig. Gör sig påmind bakom varje hörn. Ämnet kommer upp hela tiden. Som för att påminna om att man inte får glömma. Som för att säga att jag kan gå vidare, men aldrig glömma. För har man gjort det en gång. Då finns det alltid kvar.
Fear is not living, living means not fearing what you want, need and crave. You only fear when fear itself takes you over. But you do not fear whats in front, you fear whats inside
ph/på Felicia&Mig, midsommar på Böda
Fariba och Felicia åkte nyss. Fin kväll med pannkakor och deeptalk. Så sjuka saker som kom upp. Största rädslorna och funderingarna. Att hitta ord som beskriver hur mycket ni betyder för mig går inte.
Fina är ni♥
Dina lakan ska bli konfetti, nu ska himlen bli vit, du bränner ner låt det regna ner
Fina favoriter och jag från förra helgen. Sjukt att det redan har gått en vecka sedan dess. Ikväll står mys med två fina på schemat, bland annat fellan på bilden ovan.
Fresh is a way of life
Tjejen med snyggaste stilen hittar ni HÄR, helt jävla galet. Dregglar varje gång jag går in på bloggen..
The Crowd och Way Out West Captured in 2011
Världens finaste festival släppte biljetterna för 22 minuter sedan. Jag måste verkligen köpa. Men får dröja några veckor innan jag gör det. Men det får inte missas, inte för något i världen.
Fear not when and fear not why fear not much while we're alive, life is for living not living up tight
Älskade Mormor, det finns ingen bild som ger mig mer minnen än den här. Det var dom där solrosorna. Solrosorna. Utav allting. Jag älskade dom. Kunde kolla på dom i evigheter. Blev så stolt när min blev längre än mig själv. Den ända som var mer stolt över mig än jag själv var du. Även om allt är tuffare nu. Inte som då. På bilden. Då när världen var rosa och fluffig. Då när jag var tre. Även om. Så är vi alltid så mycket starkare än vi tror. Och vi kommer aldrig bli redo att släppa taget. Du säger alltid att det är dags. Jag kommer aldrig hålla med.
För det är det ända du någonsin sagt som inte är sant.
One night to be confused
ph/maj 2011
Äter pasta och tänker på livet så här en onsdags kväll klockan 23.32. Ganska fint på något sätt.
Lite lagom ont i huvudet. Men ändå. Lite mer än lagom lycklig.
Tattoos
24 Januari 2012
Jag är inte van vid att ha ont i huvudet längre. Därför har det slagit ner mig totalt idag. Blixt efter blixt slår ner i huvudet. Jag har mest legat ner hela tiden. Resa mig. Gå. Lyfta en arm. Det är saker jag helst undviker. Samtidigt är det bra med sånna här dagar. Dom får mig att inse. Inse att det faktiskt är 7 dagar sen sist. 7 dagar. Det är en lång tid. Man glömmer alldeles för lätt.
Borde inte glömma.
När man glömmer uppskattar man inte längre.
